O store Gud, när jag den värld beskådar,
 Som du har skapat med ditt allmaktsord,
 Hur där din visdom leder livets trådar,
 Och alla väsen mättas vid ditt bord.

Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!

 När sommarvinden susar över fälten,
 När blommor dofta invid källans rand,
 När trastar drilla i de gröna tälten,
 Vid furuskogens tysta, dunkla rand;

 När jag i bibeln skådar alla under,
 Som Herren gjort se’n förste Adams tid,
 Hur nådefull Han varit alla stunder,
 Och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid;

 När slutligt alla tidens höljen falla,
 Uti åskådning byter sig min tro,
 Och evighetens klara klockor kalla,
 Min frälsta ande till dess sabbatsro;

 När tryckt av synd och skuld jag faller neder,
 Vid Herrens fot och ber om nåd och frid.
 Och han min själ på rätta vägen leder,
 Och frälsar mig från all min synd och strid.

 När jag hör dårar i sin dårskaps dimma
 Förneka Gud och håna hvad han sagt,
 Men ser likväl, att de hans hjälp förnimma
 Och uppehållas af hans nåd och makt.

 När jag hör åskans röst och stormar brusa
 Och blixtens klingor springa fram ur skyn,
 När regnets kalla, friska skurar susa
 Och löftets båge glänser för min syn.

Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!

Mel : Sanningsvittnet 1891 [O STORE GUD]
Text: Carl Gustaf Boberg 1886 "O store Gud"
EN  : Stuart Wesley Keene Hine 1949 "How Great Thou Art"
Web : http://www.liederschatz.net