|
1. Im Frühtau zu Berge wir
ziehn, falera.
Es grünen die Wälder und Höh'n, falera.
Wir wandern ohne Sorgen singend in den Morgen
noch ehe im Tale die Hähne krähn.
2. Ihr
alten und hochweisen Leut', falera.
Ihr denkt wohl wir wären nicht gescheit, falera.
Wer sollte aber singen wenn wir schon Grillen fingen
in dieser so herrlichen Frühlingszeit.
3.
Werft ab alle Sorgen und Qual, falera.
Und wandert mit uns aus dem Tal, falera.
Wir sind hinausgegangen den Sonnenschein zu fangen.
Kommt mit und versucht es doch selbst einmal.
|
1. Vi gå öfver daggstänkta
berg, fallera.
Som lånat af smaragderna sin färg, fallera.
Och sorger har vi inga, våra glada visor klinga.
När vi gå öfver daggstänkta berg, fallera.
2. De
väldiga skogarnas sus, fallera.
Gå mäktiga som orgeltoners brus, fallera.
Och lifvets vardagsträta, så lätt det är förgäta
Vid de väldiga skogarnas sus, fallera.
3. De
gamla, de kloka må le, fallera.
Vi åro ej förståndiga som de, fallera.
Ty vem skulle sjunga om våren den unga,
Om vi voro kloka som de, fallera?
4. I
mänskor, förglömmen Er gråt, fallera.
Och kommen och följen oss åt, fallera!
Se, fjärran vi gånga att solskenet fånga.
Ja, kommen och följen oss åt, fallera!
|